Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Mina hästar

                                                                                             Marion i levad 2009

 

 Trulls min första häst

 

AnnaBelle en dag ung, min sista häst

 

 

 

Attriana, hon är stor men inte så hääär stor

 

 

 

 

 

 Min första fjordhäst TRULLS, e. Weiman 13 u. Sonja, var en valack född -68. Trulls köpte jag 1970 tillsammans med min syster. Vi hade honom  i Furuviks djurpark och på Älvkarleby ridskola innan jag flyttade honom till Uppsala 1973. Jag hittade honom hos en hästhandlare i en lada tillsammans med en åsna. Han var mager och orkeslös. Han skulle behöva stå i en hästbil över julhelgen så av barmhärtighetsskäl tog jag hem honom. Det blev en toppenfin häst. Han tävlades både i hoppning och dressyr (LA) och jag körde honom mycket. Tyvärr dog han  i cancer redan vid 15 års ålder. Han var väldigt personlig med utstrålning. Han tyckte inte om att man reste bort. När man kom hem igen ville han inte komma fram och hälsa. En gång gjorde han bort sig och kom fram i full fart, stannade några meter innan oss. Därefter tvärvände han för att sedan i full fart springa tillbaka. Sen gjorde han om hälsningen och kom fram i sakta mak, som om det inte var så viktigt. Varje gång när man kom tillbaka efter att ha varit bortrest och man skulle ta ut honom reste han sig alltid på bakbenen. Det gjorde han aldrig annars. Han tolererade inte att man gick in till andra hästar, Då klättrade han på väggarna i sin box. När han hörde våra steg i stallgången gnäggade han alltid. När han dog trodde jag aldrig att jag skulle kunna engagera mig så mycket i en annan häst.

 

  
Min andra fjordhäst SINDARVE MYLING, född -81 e. Markus u. Sindarve Mylla, var också valack. Myling köpte jag 1983 från Gotland. Jag letade länge efter en häst som var över ponnymått. Alla mina fjordingar har haft ett mankmått på ca 150 cm. Han blev 27 år och tävlades i både hoppning och dressyr med många placeringar. Med honom vann jag SM i dressyr för fjordhästar två gånger. Vi  tävlade även i Danmark med placeringar. År 1988 blev han utnämnd som årets fjordhäst av Svenska Fjordhästföreningen och fick även en prestationsmedalj i guld. Jag har många fantastiska minnen  med framgångsrika tävlingar med honom. Speciellt minns jag uppvisningen i dressyr som vi hade under Ryttar VM 1990. Han var även duktig på att arbeta i skogen. Han var en tuff ledarhäst och accepterade aldrig någon annan häst än sina hagkompisar. När han var 15 år sålde jag honom till Monica Kälveskog som varit hans medryttare under ett antal år. Anledningen till att jag sålde honom var att Myling tyckte väldigt mycket om Monica och vice versa. Hon fortsatte att tävla honom och de var även med på tornerspel. Myling var min bästa tävlingshäst, men tyvärr på den tiden red jag med för mycket hand och skänkel och han tröttnade, helt förståeligt!

      

1987 köpte jag ett sto ISABELLA -85, e. Dovang, Vallman, Bamse 6 u. Blenda 2011. Att köpa en två-åring är perfekt. Man kan börja köra in hästen och har sedan en bra grund för inridningen.  Hon var som en ängel under provmånaden. Den dagen jag betalade henne blev hon som en vildhäst.  Hon stod och hon gick på bakbenen när man krävde något av henne. Hon var så stadig att det inte gick att rubba hennes balans med att försöka dra omkull henne. Att rida in henne var inte så lätt. Hästar som stegrar sig  är inte roliga. Hon fick två föl; Mimmie och Marion varav jag har behållit Marion. Efter sitt andra föl började hon visa tecken på att ha eksem. Tyvärr hann jag ta två föl som sedan ärvde hennes eksem.  Isabella är en mycket märklig häst. Hon är tankeläsare, hon har humor och en stark vilja att få bestämma. Hon har alltid blivit orolig och arg på barn. Men när en grannflicka, Malin, ville börja rida henne blev hon en ängel igen och hon tycker fortfarande mycket om sin ryttare Malin.      

 

Hon har haft flera allvarliga sjukdomar. 2001 slutade hon äta allt förutom morötter. Hon gick ner halva sin vikt. Hon blev utdömd av veterinären men utan diagnos. De gissade på cancer i levern. Efter ett par månader började hon så smått att äta ett väldigt fint hö. Det tog ett år innan hon var tillbaka i sin gamla form. Efter det har hon haft problem att äta vid hårfällningen varje år. Det nya betet blir räddningen när det kommer fram gräs. I juli 2005 fick hon hjärnblödning och var förlamad i hela högersidan. Det tog några månader så hade hon mjukats upp i kroppen. Som 25-åring är hon igång på halvfart och finare än någonsin att rida. Isabella är en otroligt levnadsglad häst. Hon körs både i skogen och med vagn/släde. Att rida Isabella är alltid spännande och den roligaste häst jag ridit. Hon tänker väldigt mycket och man har en nära kontakt med henne när man rider. Hon är så känslig att rida att det ofta räcker med bara en tanke för att hon ska utföra arbetet. Hon har lätt för både piaff och passage och byten.  Isabella är startad upp t o m medelsvår dressyr. Hon har fått prestationsmedalj i guld. Isabella dog i en ålder av 28 år och är begravd hemma på gården. Hon finns alltid med oss.

 

    

 

 

 

MIMMIE född -89, sto e. Krossar u. Isabella. Hon var min första fölunge efter Isabella. Hon var från början menad att säljas och såldes som 2-åring. Hon var busig som föl och det har hon fortsatt med att vara. Lärde sig snabbt att krypa under eltråden i hagen. När jag satt dit en extratråd hittade hon ett dike att använda när hon kröp under tråden. Hon hade alltid en massa hyss för sig som jag inte alltid uppskattade men som hennes nya matte bara tyckte var roligt.

 

 

 

      

 

 

 

 

MARION, sto född -91 e. Furubäcks Seger u. Isabella, är den försiktigaste av mina hästar och väldigt snäll. Jag kan utan problem sätta upp en nybörjare på henne och rida ut i skogen.  Däremot kan hon bli rädd för saker i skogen och då “växa fast”. Vi har stått många timmar i skogen på samma ställe när hon inte vågat gå fram. Jag ville visa henne att det fanns värre saker än skogen i byn. En härlig vårdag tog jag med henne till Djurgården i Stockholm tillsammans med vår son David och hans ponny Spader Dam. Det första vi stötte på under vår ridtur var motorcyklar och en spårvagn. Vi korsade en mycket trafikerad väg. Vi red längs kanalbanken på Djurgården. På ena sidan var det båtar och på den andra sidan  svanar. Det blev så mycket för henne att ta in att hon bara accepterade allt. Vi hade en underbar ridtur och efter det gick det bättre hemma. Marion har alltid tyckt om alla andra hästar och människor. Hon älskar Anna som rider henne två dagar i veckan. Hon är inte tävlad i hoppning men hoppar med bra teknik. Hon kördes in men blev vid ett tillfälle rädd när jag bytte från träskaklar till järnskaklar. Vi har inte gett upp och håller på med inkörning igen.  I dressyr har hon tävlat t o m medelsvår dressyr och även fått prestationsmedalj i guld. Hon kan alla rörelser t om svår dressyr. Marion dog den 8 november 2013 i tarmvred, kanske orsakad av cusching som hon led av de sista tre åren? Hon var pigg och glad in i det sista. Hela familjen saknar henne mycket. En snällare häst är svårt att hitta!

 

 

 

 

 

 

 

 

SPADER DAM, C-ponny, korsning sto, welsh - arab, född - 76 e. Abdulla u. Mona, köpte jag när hon var 20 år till vår son David som då var 12 år. Hon hade gått svår hoppning och var mycket snabb. Hon hade ett enormt stort hjärta och tog hand om David som var nybörjare. När han kom lite snett i sadeln puttade hon tillbaks honom. Ju kunnigare David blev desto mer utmanade hon honom men hon var alltid väldigt snäll. David tävlade henne lite i både i dressyr och hoppning. När han blivit för lång sålde jag henne med mycket sorg i våra hjärtan. Det var en häst som tyckte om att jobba. Hon skulle inte mått bra av att bli stående. Hon blev 27 år.

 

 

      

 ATTRIANA, född -02, mitt halvblod köpte jag som åring. Hon är e. Sack, Napoleon, Brilliant u. Aniara 8. På tre-års testet fick hon klass ett med bl a en nia på typ och klass två i hoppning. Hon har ett föl, Giselle efter fjordhingsten Cristall. Attriana är en häst med mycket flykt i sig, men hon har ett stort hjärta och är  väldigt klok. Som unghäst har hon bockat av sina ryttare två gånger. Då var hon till salu och jag blev erbjuden mycket pengar för henne i USA. Men, jag tycker så mycket om hästen, så hon har blivit kvar. Mot mig har hon alltid varit ödmjuk. Hon är den hästen i stallet som är rädd om mig när jag är skadad. När jag hade brutit handleden och skulle leda henne gick hon så försiktigt bredvid mig och nosade då och då på gipset. Därefter nosade hon på min handled varje dag under flera månader. Vet inte om det var för att kolla av hur det stod till i handleden? 

 

Hon har lätt för att bli för “tempererad”. När hon var ung och jag tömkörde henne ute kunde hon ibland bli väldigt exalterad.  Hon började då att gå i piaff och passage och det slutade alltid med  att hon kastade sig ner på marken. Hon kunde verka onåbar men hon gjorde aldrig illa sig så jag tror hon hade kontroll ändå. Ibland skenade hon t o m i hagen. Ofta busade hon så att hon gick omkull även på ridbanan. Alltid när hon tycker det är obehagligt skriker hon samtidigt. Jag upplever att hon själv tycker illa om den sidan hon har. Mycket av arbetet med henne går ut på att hålla flykten borta. Det har hänt att hon hetsat upp sig och kastat runt men då har hon stannat till och nosat på mina ben för att be mig stiga av.  Det är så rörande! Men jag rider inte ut med henne utan håller mig på ridbanan, där hon är säkrare. Alla hästar måste ut och busa ibland och till Attriana har jag äntligen hittat en utmärkt medryttare som hon tycker om och accepterar. Ridmässigt är hon en dröm att sitta på, har alltid ryggen med sig och bakbenen på rätt plats. Nästa steg är att ta ut henne på tävlingsbanan. 

 

 

 

GISELLE är ett sto född -06, korsning halvblod - fjordhäst e. Cristall u. Attriana. Hon kom till för att Attriana skulle bli lite lugnare och komma igång med fölningar i god tid. Vill man ta föl senare på ett sto efter tävlingskarriären är det bra att de fått ett föl tidigare. Jag hade mina funderingar att behålla Giselle och sälja Attriana. En köpare till Giselle dök upp som blev förtjust i henne. Jag såg på deras samspel att de skulle passa bra ihop och lät Joanna och hennes mamma Gunilla få överta henne. Giselle har Attrianas lätta rörelser men är lugnare i temperamentet. Jag kommer med spänning följa hennes utveckling och hoppas få se henne på dressyrtävlingar framöver. 

 

  

AnneBelle är ett fjordsto född 20140404. Hon är en modersimport från Danmark. Far är Admiral Halsnaes D 700, mor Hjorthöjs Luna 24-05-1154, efter Mosegaardens Splint 2.

Jag var med från första början då Luna köptes in från Danmark. Vi skojade om att det skulle bli mitt föl. Efterom Marion dog så hastigt och tråkigt i kolik under oktober 2013 blev det ett sorgeår för mig. Men jag träffade AnnaBelle dagen efter hon var född och besökte henne några gånger under sommarn. Dock, kunde jag inte ta till mig henne eftersom jag hade en sådan sorg efter Marion. Duktiga Attriana var ensam häst i stallet under ett år. Jag kände en väldig press men hon trivs själv så för henne var det inte så stora problem. När hösten nalkades kände jag att jag måste skaffa en ny häst. Jag hade lite kontakter med olika alternativ. Men så kom jag till slut fram till att det AnnaBelle jag ville ha!

Nu är hon en sådan lycka för mig. Hon är underbar och jag hoppas att vi får vara tillsammans i många år.   

 

 

 

 

 

.