Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

Vem är Anne Wiklander?

 

Solnabo från barndomen, född 1948. Bor sen 1983 med min familj på en gård utanför Östervåla 5 mil nordväst om Uppsala. Jag arbetade i 40 år på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala som laboratorieassistent inom mark och miljö men är nu pensionär.  Har också bott och arbetat i Schweiz under ett par år.  Mina intressen förutom hästar  är längdskidåkning, slalom, simning, fotografering, mode,  klassisk musik och att läsa böcker.  Jag tycker mycket om att vistas  i vår stuga vid havet eller i en fjällstuga.

 

Mitt hästintresse började under 1960-talet då jag red på Solna ridskola. Under en period arbetade  jag  med galopphästar i Värmland. Jag hade 50 hästar att mocka åt, red in unghästarna och cantrade hingstarna. Vi var lediga varannan söndag! Därefter hade jag en period då jag red galoppörer på Täby galoppbana.

Min första häst köpte jag 1970. Att det blev en  fjordhäst berodde på att jag under skolloven tillbringade min tid med fjordhästarna  i Furuviks djurpark. Jag har därefter haft fyra fjordingar till. Alla har jag ridit in och utbildat till att kunna utföra “svårklass rörelser“. Mina första träningar höll jag redan i början på -70 talet.

När jag var yngre hopptävlade jag lite och tyckte också om att rida jakt. De flesta tävlingsplaceringarna har jag dock i dressyr. Med Sindareve Myling vann jag SM i dressyr för fjordhästar två gånger. Jag har använt mina hästar till clinic i dressyr vid ett flertal tillfällen och ridit uppvisningar bl.a. under RyttarVM i Stockholm 1990. Mina fjordhästar har gett mig många roliga upplevelser och kontakter med likasinnade. Sedan ett par år tillbaka har jag även en halvblodshäst. Jag hoppas att mina hästar fortsättningsvis ska få vara skadefria. Under mina dryga 45 år som hästägare har jag nästan aldrig haft en halt häst, endast ett par hovbölder. Det är nog det jag är mest stolt över.

 

I början på 1990-talet ägnade jag två år åt centrerad ridning och red för Lotta Månsson därefter Pia Paulsén och Ulrika Fröding. Sedan gick jag vidare och utbildade mig i  klassisk dressyr. Jag tränat för Bent Branderup (Danmark), Christian Carde (Frankrike), Piet Bakker (Holland), Cricco Ekberg och Linnéa Aarflot (London). Jag har deltagit som fotfolk och studerat, Jean Claude Racinet, Craig Stevens, Philipp Carl, Bea Borelli, Paulo Bastos, Charles de Kunffy och Anja Beran.              

I moderna sportridning har jag tränat för Olle Barkander, Bettan Karsson och Ulf Lind . Jag utbildade mig till c-tränare i dressyr och som handledare hade jag Tinne Wilhelmsson Silfven. Som fotfolk har jag studerat, Der Boger Wieger, Louise Nathorst, Kyra Kyrklund, Adelinde Cornelissen, Elisabeth Lundholm, Erik Lette och Bosse Tibblin bland annat. All kunskap tillsammans behövs för att förstå dressyrridningens svåra konst. 

 

Som tränare känner jag en enorm stolthet över alla mina elever. Vi gläds tillsammans över alla framsteg och även hästarna känner sig stolta över vad de lär sig. Någon häst som jag inte sett på ett par år kan börja piaffera när han ser mig. Då förstår man att hästen med stolthet vill visa upp sig.  Flera av mina elever har haft stora framgångar inte bara tävlingsmässigt. En elev  sökte och kom in som andra reserv till  den berömda ridskolan The Cadre Noir de Saumur i Frankrike. En annan elev blev antagen till elitgymnasiet för dressyr för sin ridskicklighet och mognad i sin ridning. En elev kom på femte plats i SM för fjordhästar. En elev har en chefspost på Flyinge. Ofta är det mina elever som vinner den ärofyllda titeln vad gäller den ridtekninska delen på vår årliga Dressyrfestival. En elev som tävlar sin arabhäst bland ponnyn kommer för det mesta hem med placeringar och har blivit klubbmästare flera gånger. År 2014 fick de den vördnastfulla titeln årets vinstrikaste arab i dressyr. En elev har egen firma och jobbar med skogskörning och kör turister. En elev har fått visa upp sin fina travhäst som ridhäst på Friends Arena i Solna. Många av mina elever tävlar inte men de som gör det går det väldigt bra för. Jag är lika stolt över alla som gör det minsta framsteg och framförallt att hästarna tycker om träningen och blir glada när de träffar mig. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.