Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Hästens ålder och utbildningskala för häst och ryttare

 

 


1. år = 12 menn = 7 menneskeår
De næste tre år = 4 menneskeår for hvert år
De efterfølgende år = 2,5 menneskerår for hvert år.

Kilde: S.E. Blackwell: ’The Senior Horse – More Than Just Basic Care’.

For at slippe for at finde lommeregneren frem, så har Dr. Jornigan lavet dette skema:

”Hesteår””Menneskeår”
112
219
323
427
531
633,5
736
838,5
941
1043,5
1146
1248,5
1351
1453,5
1556
1658,5
1761
1863,5
1966
2068,5
2171
2273,5
2376
2478,5
2581
2683,5
2786
2888,5
2991
3093,5
3196
3298,5
33101
34103,5
35106
36108,5
37111
38113,5
39116
40118,5
 

 

 
 
 
 
Utbildningsskalan för ryttare
 
1.TAKT
För att hästen ska kunna röra sig taktmässigt bör ryttaren ha bra egen balans, vara följsam och ha bra koordination.
 
 
2.LÖSGJORDHET
Ryttaren måste vara mjuk i kroppen och i psykisk balans. Andningen ska ske långt ner i buken. Inga spänningar ska finnas i ryttaren.
 
3.KONTAKT/STÖD
Ryttaren ska erbjuda hästen en mjuk och fin hand. Ryttarens måste vara i balans och inte hålla sig fast i tygeln. Tygeltaget ska tas genom ryttarens leder i handled/armled eller axelled. Kontakten blir stum om du spänner underarmen.
 
4.SCHWUNG
Här krävs starka bukmuskler samtidigt som ryttaren ska vara följsam i hästens rörelser.
 
5.RAKRIKTNING
Ryttaren måste träna sig själv utan häst för att bli mer liksidig.
 
6.SAMLING
Nu är det bara att njuta. Hästen är rakriktad, ryggen är mjuk och fin att sitta på. Hästen är lösgjord och lyder mista vink från dig.
 
  

 

Den klassiska skalan

 

 

 

 

 

 

 

 Den Tyska skalan

 

Balans-Takt-Lösgjordhet-Kontakt-Rakriktning-Schwung-Samling


Hästens utbildningssteg är min tolkning av den vedertagna utbildningsskalan som under lång tid funnits för att fungera som en röd tråd i syfte att bevara de klassiska principerna för utbildning och träning av hästar. Den kan också fungera som en ”checklista” vid varje ridpass. Jag har lagt till balans som inte finns med i den ursprungliga skalan men som jag tycker är mycket viktig för att det andra stegen ska fungera.

De olika stegen är till för att kontrollera att man inte tappat något i utbildningen.
Alla steg är lika viktiga och beskriver utvecklingen till den färdiga Grand Prix-hästen. Framför allt de fyra första grundläggande stegen ska man alltid gå tillbaka till för att kontrollera att det fungerar.

Hästens utbildningsskala ska inte följas strikt utan stegen kan byta plats med varandra, t.ex. rakriktning kan vara med från första början. Däremot måste de första stegen fungera innan man kommer till schwung och samling.


Balans. Hästen måste från början lära sig att hitta sin balans med ryttare på ryggen. Detta uppnås genom att rida i rätt tempo. För att utveckla balansen bör hästen ridas i övergångar och tempoväxlingar. Att påbörja galoppträning utan balans gör att hästen rusar i galoppen eftersom den helt fel försöker att hitta sin balans med ökad fart. I trav tappar den bakdelen och arbetar med sänkt rygg. Det är bättre att rida hästen rätt från början, men med kortare ridpass.

Kraften ska alstras från bakdelen. Bärkraften stärker hästen och skapar balans. Den ska komma före påskjutskraften. Aktiviteten i bakdelen ska då fungera som en "brygga" mellan fram- och bakdel som gör att hästen känns stadig och mjuk. När det fungerar kan man lägga till påskjutskraft utan att tappa rygg och bakdel.


Takt. Med takt menas renheten och regelbundenheten i grundgångarterna; skritt (4-taktig, liksidig rörelse), trav (2-taktig, diagonal rörelse) och galopp (3-taktig, oliksidig rörelse).

Spända hästar kan ha svårt att röra sig taktmässigt innan de blivit tillräckligt lösgjorda. Att rida i rätt tempo är viktigt för att hästen ska kunna behålla sin balans. Att ryttaren sitter med i hästens rörelse är viktigt för att hästen ska kunna röra sig obehindrat. Om hästen är oren (halt) måste det genast åtgärdas av veterinär.

Om hästen är spänd kan skritten bli 2-taktig, d.v.s. passartad. Traven kan bli 4-taktig om hästen lyfter frambenen så mycket att det diagonala bakbenet sätts ner före det diagonala frambenet. Galoppen kan bli 4 - taktig om hästen inte orkar bära sig i den samlande galoppen.

Om man vill tävla i dressyr är en av grundförutsättningarna att hästen har tre rena och taktmässiga gångarter. Hästen ska röra sig lösgjort, spänstigt, energiskt och taktmässigt samt behålla sin balans och vara självbärig i ett tempo som är lämpligt för hästens utbildningsståndpunkt".


Lösgjordhet. En lösgjord häst ska kännas harmonisk, lugn och söka sig själv i låg form och sträcka ut sin hals. Att ryttaren själv inte har några spänningar och känner sig lugn och harmonisk är viktigt för att hästen ska kunna arbeta lösgjort.

I början och på slutet av ett ridpass ska hästen söka sig ner i den låga formen. Även under ridpasset ska man när som helst kunna ”lägga ner” hästen i den låga formen. Det är speciellt viktigt under styrketräningspass. Hästen kan inte stärka sig om den är spänd.

En lösgjord häst rör sig taktmässigt och är avspänd såväl fysiskt som psykiskt. Den lyssnar villigt på ryttarens hjälper. Ryggen är mjuk och fin att sitta på och hela hästen känns elastisk. Svansen kan vara lite upplyft och pendlar med i rörelserna. Munnen är stängd och den suger på bettet så att det bildas skum.


Kontakt. Den rätta kontakten med hästen ska kännas som ett elastiskt gummiband.
Ryttarens händer och armar ska vara mjuka i lederna. Tygeln ska inte glappa och heller inte vara för spänd. Hästen ska känna sig trygg med kontaken som fungerar som en ram mellan hästens fram- och bakdel. Hästen ska alltid ridas bakifrån och fram till handen och acceptera bettet. Munnen ska vara stängd och bettet ska ligga under tungan. Ryttarens innerhand ska alltid vara lite levande/lekande medan ytterhanden ska ha ett jämnare stöd. Hästen ska vid rätt rakriktning söka lika mycket stöd på båda sidorna.

 


Schwung. När hästen rör sig taktmässigt, är lösgjord och går med eftergift i nacken och med stöd på bettet kan man utveckla schwung, dvs. spänst, elasticitet och muskelkraft i samverkan. Ryttaren kan för att få fram schwungen resa upp sig lite mer själv, känna att knäna vinklas utåt och öppna upp sig framtill.

Schwung innebär att hästen är spänstig och arbetar aktivt med energiska bakben som skjuter på uppåt och framåt. Energin ska kännas genom ryggen, halsen och nacken fram till ryttarens uppfångande hand. Hästen ska ”fjädra av” i alla leder. Takt, balans, lösgjordhet, kontakt och rakriktning är förutsättningar för att hästen ska röra sig schvungfullt.


Rakriktning. Det rakriktande arbetet går ut på att få hästen så liksidig — symmetrisk — som möjligt. Ryttaren måste alltid vara uppmärksam på hästens rakriktning och rätta in framdelen framför bakdelen. Alla hästar är såsom vi ryttare vänster- eller högerhänta. Ryttaren uppfattar ofta att hästen har en "stel" och en "mjuk" sida. Rakriktning är ett arbete som måste få ta tid. Viktigt är att även ryttaren arbetar med sin snedhet genom egen träning utan häst.

En rakriktad häst ska spåra. Den ska gå med fram - och bakben på samma spår. Det gäller på såväl raka som böjda spår. På cirkelspår ska den även böja sig i bålen efter cirkelns båge. Ju mindre cirklar desto mer böjning efter hästens utbildningsståndpunkt.

Rakriktning tränas med bl.a. skolor. I öppna jobbar yttre frambenet i en lösgörande rörelse och det inre bakbenet bär. I sluta arbetar det yttre bakbenet bärande.


Samling. För att nå det sista steget på Utbildningsskalan — samling — måste alla andra steg fungera. Det finns inga genvägar! Samlingen får man av styrkearbete som ska utföras när alla andra punkter fungerar.

Samling innebär en förskjutning av tyngdpunkten bakåt så att hästen bär mer av sin vikt på bakdelen. Hästen ska vinkla sina leder i bak som ska sättas djupare in under hästen. Det medför att framdelen på hästen höjs och hästen rör sig luftigare.

I de samlade gångarterna blir stegen något kortare men högre (luftigare). Med bibehållen takt och balans ska hästen röra sig energiskt och med framåtbjudning. Detta skall inte förväxlas med att endast rida i ett långsamt tempo.

 Anne Wiklander, c - tränare i dressyr

 

 

 Karin Lührs på Jädra Gård 25 okt 2014

Karins beksrivning av den tyska skalan skrivet av Eva Gottfridsson

 

 Karin Lührs är dressyrryttare, beridare, tränare, domare och vice ordförande i föreningen Xenophon som startades för ett antal år sedan av bl.a. Klaus Balkenhol, Christine Stückelberger och Dr. Gerd Heuschmann för att dressyrsporten halkat in på fel spår och med syftet att bevara den klassiska dressyren och måna om hästarnas välfärd.

 

 Karin nämner detta citat som en övergång till dagens röda tråd – den klassiska utbildningsskalan som vi ska ha i åtanke varje gång vi rider och på varje häst vi sitter upp på, oavsett ålder, modell eller utbildningsståndpunkt:

1. Rytm/Takt

2. Lösgjordhet

3. Kontakt

4. Schvung

5. Rakriktning

6. Samling

De sex punkterna smälter in i varandra, men man ska alltid backa tillbaka till punkt 1 om problem uppstår. Även om man sitter på en grand prix-häst, så stämmer man alltid av punkterna i tur och ordning under ridpasset, för det går inte att hoppa över någon punkt (eller, jo man kan ju vinna stora tävlingar nuförtiden utan att ens ha korrekt takt i gångarterna, men nu pratar vi alltså om klassisk dressyr), och på en yngre häst går man inte vidare med en högre punkt förrän man känner att den lägre är befäst. Många hastar förbi mellanpunkterna och tror att det är möjligt att uppnå samling på en häst som inte är lösgjord och går med ett jämnt och ärligt stöd på bettet. Det är det som resulterar i alla trasiga och halta hästar, säger Karin. Följer man utbildningsskalan har man större chans att hålla sin häst sund långt upp i åldern.

Det är som vanligt svårt att sammanfatta allt som sägs under en hel dag, men lite kortfattat tolkar jag Karins redogörelse för utbildningsskalan så här:

1. Rytm/Takt. Rena gångarter är lika med fyrtakt i skritt med en tydlig triangel när de samsidiga benparen möts (saknas triangeln är skritten passartad, och är benparen parallella är det passgång). Traven är tvåtaktig och de diagonala benparen ska vara parallella. En pendelrörelse ska finnas i både bog och bakdel, benen får inte röra sig för mycket uppåt utan rörelsen sak även vara framåtgripande. Galoppen är tretaktig med ett tydligt svävmoment. Rytmen ska vara jämn i alla tre gångarterna.

2. Lösgjordhet innebär inte att hästen ska bli lealös, utan att musklerna stretchas ut och dras ihop utan besvär. Det gäller att engagera så många muskelgrupper som möjligt och känna att de arbetar smidigt. Man måste se hästen som en helhet, och Karin förkastar de läror som tror att man kan ta en muskelgrupp i taget. Hästen måste vara både mjuk och stark i hela kroppen och energin som alstras i bakdelen måste kunna flöda fritt genom hästen och ge förutsättning för punkt 3. Ibland låter Karin ekipagen gå lite överilat i traven, men hon påpekar att det är energinivån hon vill öka och att hästarna ska träda in lite mer under sig och komma närmare tyngdpunkten med bakbenen och engagera muskelgrupperna mer. Takten blir snabbare men får inte förlora sin rytm. Hästarna får också gå i lite kortare form i det högre tempot. Sen växlar man till en långsammare rytm och längre form och detta upprepas många gånger för att stärka och stretcha om vartannat. Övergångar och tempoväxlingar är A och O för lösgjordheten, variationer i formen är nödvändig för att inte musklerna ska utmattas.

3. Kontakt. Här citerar Karin Hubertus Schmidt: ”Hästen måste söka ryttarens hand i varje ögonblick”. Det betyder INTE att hästen ska hänga sig på bettet. När hon undervisar dagens ekipage märker man att det är något hon verkar nästan besatt av – hästarna får INTE hänga sig på bettet och ryttarna får INTE dra i tyglarna – kontakten är helig. (Får tillägga att ingen av dagens ekipage såg ut att överdriva kontakten åt något håll, men ingen undkom Karins falkögon och det blev nog en tankeställare för oss alla.) Hon förklarar citatet med att hästarna ska söka sig fram emot bettet oavsett om de är helt självbäriga eller inte. En väl utbildad häst i piaff kanske inte känns som den behöver något stöd, men det ska inte en ung outbildad häst göra heller. De ska hitta sin egen balans redan från början. Vikten av att alla hästar i alla ögonblick ska söka sig mot handen är dels att det är där vi bekräftar att de gör rätt, dels att det är så viktigt att få hästarna att alltid sträva efter att vara framför lodplanet med nosen för kunna röra sig rätt och för att i slutändan kunna samla sig och komprimera alla bakdelens leder. Stödet måste dessutom vara jämnt på båda tyglarna. (Sen vet ju alla hur svårt det är i verkligheten, hästarna krullar ihop sig eller stretar och drar, men handen ska fortfarande bara erbjuda en skön kontakt – lossar spänningarna gör man genom att driva den framåt med skänklarna och kanske med hjälp av att man petar lite med spöet på bakdelen i takt med gångarten.)

4. Schvung. När hästen rör sig taktmässigt i en jämn rytm, är lösgjord och släpper igenom hjälperna utan spänningar i alla tre gångarterna och man känner en jämn kontakt med hästens mun i båda varven, då är det dags att spänna bågen ytterligare lite i varje moment och med ökad styrka, balans och bärighet kommer hästen successivt att kunna röra sig luftigare, med mindre ansträngning trots större krav, och man kommer att se och känna en större fjädring i rörelsemekaniken = schvung.

5. Rakriktning. Hela hästens liv jobbar vi med att arbeta bort dess medfödda snedhet för att bli lika stark i båda sidor, vilket är en förutsättning för samling. Huvuddelen av raktriktningsträningen sker på böjda spår, för det är där vi på ett naturligt sätt kan få hästen att träda in under sig och samtidigt stretcha den yttre sidan. Det gäller att kunna känna alla fyra benen under sig för att kunna avgöra att hästen sätter ner bakbenen i linje med framdelen, både på raka och böjda spår.

6. Samling. Har man följt utbildningsskalan så kommer hästen med tiden att kunna samla sig mer och mer ju starkare och smidigare den blir och det kommer att falla sig naturligt för den att vinkla bakdelens leder mer och bära upp sin egen och ryttarens tyngd med de stora muskelpaketen i bakdel, buk och rygg. Ryttaren kommer kunna rida med minimala hjälper och känna det som om det blivit en helhet av häst och ryttare där tanken är det som styr via sitsen.

 

.