Ridning i Sverige/Congo

 Lördag den 20 juli 2013 halvsol 20 grader

Idag var jag med om något som gladde mig enormt. Jag befinner mig visserligen på semester men var idag och tränade en tjej från Congo. Hon är i Sverige på besök och tränar hoppning hemma i Congo. Hon bor på en gård med travhästar och har fått som utmaning att rida dem och göra dem lite mjukare. Jag hjäpte henne med en del övningar och vad jag såg var att hon direkt kunde utföra dem och påverka en häst som var väldigt stel i ena sidan. Hon förstod också varför övningarna gjorde nytta? Vi var på helt samma linje. Jag såg på hennes ridning innan jag började undervisa henne att hon hade samma träningsfilosofi som mig.

Redan efter tre pass hade hon fått travhästen att kunna trava på en volt, vilket inte alls gick först då han som alla oridna hästar höll sin balans med att gå utåtställd. Hon lät hästen jobba med helt långa tyglar och han fick arbeta med sin kropp utan spänning men ändå fick hon igenom böjning i hästens kroppen.

Hon hade förfärat tittat på när några svenska ryttare ridit med att bara dra ihop hästens hals med tyglarna. Det är så många ryttare gör i Sverige. Visst är det tragiskt? Men, det kändes underbart att se den här lilla tjejen hur hon kunde använde sin kropp för att påverka hästen i stället. Jag tror hon har en fransk tränare? Hon har hoppat internationell tävling med tränarens häst trots sina bara 16 år.

Men, varför har vi då kommit så snett med ridningen här i Sverige? Ridskolorna är en förlängning av de militära utbildningarna som snabbt skulle lära de värnpliktiga att sitta kvar på hästen i alla gångarter. De elever som jag undervisat och som haft problem med att hitta känslan i ridningen och inte bara det tekniska har tyvärr ofta ridit länge på ridskola. Det är tråkigt men sant!

Nu finns en undersökning som kommer ut snart om skador på hästarnas munnar. Det skulle vara intressant att göra denna undersökning i Frankrike också?Om nu alla rider så klokt och fint som den här tjejen?