Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Hon gick omkull

 Tisdag den 18 oktober +5 grader och regn, typiskt höstväder

 
Det blev några härliga dagar i stugan vid havet. Det första jag gjorde när jag kom dit var att lägga några enkvistar i skåpet vid avloppet där mössen kommer in. Så inga möss i stugan trots minusgrader på natten. Skönt!!
 
Resan dit gick bra. Attriana fick bo i en stor och fin box i det fräscha stallet. Nästan på samma ställe där jag hade min första häst. Det var i början på -70 talet. Har genom åren flera gånger träffat på folk som minns Trulls. Han var en mycket fin och duktig fjording. Jag har alltid varit väldigt ambitiös med mina hästars utbildning och hela tiden vetgirig att lära mer. Olle Barkander arbetade jag för och han var en internationell tränare i fälttävlan. Han hade en hel del knep som jag tog till mig och som är den del av den filosofin jag har idag. En bra tränare ska vara gråhårig! Det tar  lång tid att förstå ridningens alla hemligheter.   
 
Första dagen tömkörde jag Attriana. På den bana jag tävlade henne på i våras  då hon var så spänd. Bland annat för att hästar gick i en hage bredvid. Envis och revanschsugen ska man vara. Hon var lite spänd till en börja men kom snart in i arbetet och blev koncentrerad. Dag två red jag henne på samma bana i lösgörande övningar och med bridongbett. Det tredje dagen skulle jag rida henne lite mer samlad  på kandaret. 
 
Hon hade kommit in i gemenskapen med många hästar runt omkring. Stod i en liten fängelsehage på dagarna, med hästar runt omkring. När jag tog in henne i stallet blev hon alldeles själv den stackaren. Så hon blev helt tossig. Det gick inte ens att försöka borsta av henne. Hon hade blivit så kär i en valack och han i henne. Det skrek åt varandra hela tiden och jag fick ingen kontakt men min pålle. Tog ut henne ett ta och gick omkring med henne. När jag sen tog in henne igen gick det bra. Men jag hade beslutat att lina henne innan jag satt upp. 
 
Det var ett rätt beslut för hon travade runt i balans trav i evigheter kändes det som. Jag hade kontakt och kunde ta in henne till mig och byta varv. Men upprört var det hela tiden. Hennes älskade valack sprang hela tiden och busade i sin lilla hage. Greta som satt i bilen började skälla på hästarna som bar sig så illa åt. För att få slut på springet villa jag att Attriana skulle galoppera och busa av sig ordentligt. Vid galoppfattningen gick hon omkull och låg kvar helt chockad på marken. Det visade sig att det var ett lager med sand ca 2 dm och under var det lera som var hal. Hon kom i alla upp på alla fyra fötter igen men hade skrapat upp höger carpus. Det blödde lite men jag red henne i alla fall några minuter. Dels för att hon inte skulle stelna till och för min del lite psykologi att sitta upp på henne när hon var upprörd. Hon var absolut inte halt och har inte varit det sen dess. 
 
Hon har nog aldrig känts så häftig. Red små volter i sluta som jag utökade med skänkelvikningar. Började i skritt sen trav. Tog någon galoppfattning men vaken hon eller jag kände för galopp på det underlaget. Hon var riktigt, riktigt samlad. Kändes som en meter kortare och kändes sååå stark. Hon tog i allt vad hon orkade. Det var en mycket häftig känsla av vad denna häst har för kapacitet. 
 
På eftermiddagen beslöt jag mig för att åka hem så jag skulle kunna se efter såret lite lättare. Det har inte blivit svullet så det ser bra ut. I går måndag vilade hon som vanligt. Idag tänkte jag att jag skulle rida henne lösgörande och inte på volter. Red däremot ut i alla hörnen och tränade mig på att fånga upp yttertygeln direkt när vi gick ur hörnen. Red både i trav och galopp i stående sits. Hon kändes så bra så tillslut kunde jag inte låta bli att rida samlat på långsidorna. Började i halva steg i skritt och gick över till halva steg i trav. Skritt på kortsidorna. Efter ett tag blev hon lite väl laddad och jag avslutade. I hagen sen tog hon ut överskotts energin och busade runt ordentligt. Kommer att fortsätta samma jobb i morgon men med mer böjning. 
 
Klippte Marion och rider henne i morgon. Det regnade för mycket och jag ville inte att hon skulle bli kall på ryggen. Isabella äter dåligt och hade ont i magen när jag tog in henne i går kväll. Satt länge hos henne, tog en liten promenad och lät henne äta gräs. Sen gick det över. Pratade senare på kvällen med en veterinär om hur det fungerar med avlivning. Måste ställa in mig på det. Få ser hur det utvecklar sig. Jag vill inte att hon ska ha ont. 
 
Åker tillbaks till stugan på torsdag igen. Mina lungor mår så bra av de långa promenaderna på stränderna vid havet. Luften känns lika bra där som i fjällen. Under lördagen tog jag en promenad på Rullsand. Stranden är mer än en km lång. Sanden var  alldeles vit, havet och himmelen alldeles blå och inte en människa till förutom min lilla Greta och jag. Hon badade flera gånger och verkade njuta trots det kalla vattnet. Det var magiskt.  
 

 

Tisdagen den 18 oktober 2011 kl. 14:29

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

Attriana

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2017

 November 2017

 Oktober 2017

 September 2017

 Augusti 2017

 Juli 2017

 Juni 2017

 Maj 2017

 April 2017

 Mars 2017

 Februari 2017

 Januari 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.