Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

22/2 2010

 Nu har jag fått komma hem från sjukhuset. Allt har gått bra, men det får bli promenader med vovven ett tag framöver.

 

Måndagen den 22 februari 2010 kl. 19:53

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [6] Kommentera detta inlägg

 

20/2 2010

 Idag var sista dagen som jag tränade mina hästar innan min sjukskrivning, känns tråkigt. Vädret och snön är perfekt nu. Min “ridbana” på gården med några cm snö på är fantastik att rida på, precis lagom fjädrande. Red Isabella i 30 min. Lekte mest, gjorde vändningar i galopp utanför stallet där det är lite bredare. Galoppen var fyrtaktig och inte så bra. Red några skolor på vägen upp till gården men skrittade ner. Red några halva steg i nedförbacke och passage uppför. Isabella kändes pigg, glad och fin i kroppen. Men, hon har börjat matvägra som vanligt vid den här tiden på året. Jag känner mig mycket orolig!

Attriana var mycket pigg. Det märker jag redan när hon går ut genom stalldörren. Promenerade henne runt slingan innan jag satt upp. Jag är så glad att jag från allra första början alltid ridit igenom henne i skritt. Det gör att jag kan fånga upp hennes koncentration trots att hon är “på tårna”. Fysikaliskt är det också bra för kroppen att få genomblödning i de muskler som jag sedan ska jobba med. I traven red jag henne bara i låg form, skolor i lättridning. Det stora vedmodet kom över mig att det är mitt sista ridpass på ett tag. Attriana fångade som vanligt mina tanker och gick ner i skritt, trots att hon var så pigg. Så i och med det avslutade vi dagens ridpass.

När jag piggnar till igen efter min magoperation kommer jag tillbaka till bloggen och ska då skriva lite allmänt om filosofin i träningen och berätta mer om mina hästar.

 

Söndagen den 7 februari 2010 kl. 20:44

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

6/2 2010

 Det blev lite dramatik under Attrianas träningspass idag, men det slutade bra. I skritt började jag med att ha henne ställd men ändå spåra. Det gick lättast till vänster, men fungerade OK till höger också. Sedan arbetade jag med tempoväxlingar i skritt. Skritten är hennes sämsta gångart. Eftersom hon tände till i travökningarna i förra träningspasset, tränade jag på att få henne att länga ut skrittstegen i stället. Därefter varvade jag med öppna, sluta och förvänd sluta med några steg åt gången. Hon var med på noterna och kändes mjuk. Travade några varv och lät henne sen galoppera. Men, så började hon stanna. Hon stannade tre gånger och jag förstod inte varför? Men så kastade hon sig lite åt sidan och jag upptäckte att hela ländtäcket låg ner på hennes högra sida samt att svansremmen låg runt hennes högra hov vid karleden. Jag hann precis ta loss hennes hov så sköt jägarna iväg ett skott inte långt från oss. Vilken tur jag hade och vilken klok häst som stannade och ville tala om för mig att ländtäcket inte låg kvar. Hästar är definitivt inte dumma djur. Här var det jag som var dum och ouppmärksam. Fortsatta träningen gick ut på att rida öppna galopp. Ville ha ner galopptempot och det fungerade. Hon jobbade på bra. Red henne sedan i tävlingsform i trav. Red rakt fram, koncentrerade mig på att hon spårade, med användning av vikthjälperna. Hon fick gå i högre form med schvung och gjorde halter. Allt kändes väldigt bra men hon tände till och blev rädd för allt möjligt. Till slut fick jag gå av och leda henne. Även då reagerade hon och var “på tårna“ .Attriana är helt enkelt en tänd modern dressyrhäst, en Ferrari! Egentligen är hon tuff och orädd men nerverna spelar henne spratt. Skulle jag pressa henne i dessa situationer skulle hon förmodligen få både fysiska och psykiska problem. Det är bara att skynda långsamt, göra samlingen till vardag så småningom, hoppas jag.

Med Marion tog jag en promenad i skogen med min nya lilla söta vovve. Hon hade bekantat sig med Marion igår kväll. Jag kan lita på att Marion inte sparkar så jag provade att rida ut. Det gick bra. Vovven tyckte det var såå spännande och roligt. När hon blev osäker gick hon tyvärr helt bakom Marions bakhovar. Det kändes inte så bra. Skulle gärna vilja vet hur man kan träna bort ett sådant beteende? Är det någon som har ett tips?

 

Lördagen den 6 februari 2010 kl. 19:58

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

5/2 2010

 Uteritt idag med Marion och Attriana. Red till en gammal landsväg som vid rätt väglag är utmärkt att galoppera på. Träden på sidan var snötyngda och vackra. Började med en galopp i tempo åtta. (ett är piruettgalopp och tio ökad galopp). Attriana gick först som vanligt men Marion hängde med utan problem. Vände när vi kom till vägens slut och skrittade en stund. Jag bad min medryttare galoppera tillbaks i ett friskare tempo medan jag skrittade tillbaks. De försvann i ett nafs. Marion var fantastisk. Hon frågade om hon fick följa med. Jag kände mig inte i form och bad henne bara skritta. Hon accepterade det utan problem. Stannade t o m och tittade på de vackra träden ett tag. Attriana hade gått i galopptempo som en löphäst (tempo 15 kanske?) Hennes ryttare har ridit löphästar tidigare och tycker att hon är väldigt snabb. Hon hade bytt galopp själv vid svängarna och hållit samma tempo även över snövallarna. När det var dags att stanna hade det inte varit något problem. Det hade varit lite läskigt men också häftigt! Tur att jag slipper dessa galopper. Attriana behöver få sträcka ut ibland. Min medryttare är värd guld för oss. Attriana har enormt bra kondition. Hon flåsade inte ens och blev som vanligt inte ens svettig. Marion var genomblöt av svett. Hon har fått tjock päls igen. Bägge hästarna var duktiga var och en på sitt sätt. Tycker om att de inte är beroende av varandra. Det är något som jag tycker är viktigt att träna.

 

Fredagen den 5 februari 2010 kl. 23:38

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

4/2 2010

 Dagens arbete gick inte som jag hade tänkt mig med Attriana. Arbetade på slingan. Tappade den röda tråden, det brukar jag inte göra. Började med att först i skritt och sen i trav göra långa pass i öppna. Därefter testade jag att göra några snabba övergångar mellan vänster och höger öppna. Hon var med och det gick bra. Övergick till små tempoväxlingar som resulterade i ett par ökningar. Bak och rygg är fint med i ökningarna hon är mjuk att sitta på. Men, hon tände till och tappade lösgjordheten och jag tappade min tråd. Nu var det bara att få henne lugn igen. Prövade först att trava i ett friskt tempo ett varv. Hon blev bättre men så fort jag tog tyglarna kändes hon som en bomb. Gårdagens arbete sitter kvar i kroppen. Försökte få henne att bara skritta på lång tygel. Det gick men spänningen var kvar. Visste inte riktigt hur jag skulle få tillbaka henne. Började då att bara trava rakt fram. Det är ju faktiskt väldigt svårt. Koncentrerade mig på att få henne att spåra med hjälp av vikthjälperna. Hon skjuter gärna ut höger bakben. När hon gick rakt blev hon lite peppad av det också. Men det var roligt och lärorikt. Ett arbete som passar bra att träna när man har lite längre raksträckor.

Isabella var nästa häst idag. Tror att hon är på tårna så mycket just nu för pälssättningen. Hon har även blivit sämre på att äta, som vanligt vid denna punkt på året. Halterna blev till piaff. Hon låg på mycket i traven så jag arbetade mer i galopp i stället. När jag rakriktade henne i traven på samma sätt som Attriana blev det gärna passage. Fick då ta ner henne i låg form för att hon inte skulle spänna ryggen. I galopp var det svårare att rida rakt fram och rakrikta med vikthjälperna. Måste vara noga med att skänklarna låg kvar och sen bara jobba med vikthjälperna. Det var ett spännande jobb jag aldrig gjort förr. Det var svårt men mycket intressant.

 

Torsdagen den 4 februari 2010 kl. 23:21

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

3/2 2010

 Det är en stor dag idag! Vi har fått tillökning i familjen. En underbart söt liten vovve har flyttat hem till oss. Hon är av rasen Berger des Pyrenée. Hon är drygt ett år och har fjordingfärger. När jag bodde i Schweiz tog jag hand om en sådan hund som jag tyckte mycket om. Så efter ca 40 år har jag nu fått en egen Berger som heter Digris Diskreta.

I går var Marion och Isabella ute på en skogstur. Isabella var riktigt het och hade taktat i skritten. Onsdagar är alltid en alternativ dag, dvs. ingen dressyr. Tömkörde Attriana och Marion. Idag var temat styrketräning. Arbetade på min ridbana på gården. Började med Attriana och skrittade runt på rundeln. Jag tänkte att vi kanske skulle gå ner till fåren. Hon tog min tanke i luften och gick direkt iväg dit. Visst är det häftigt när man vet att de kan följa ens tankar! Attriana kändes så lugn att jag beslöt att arbeta med piaffen. Började med tre steg halt, tre steg halt osv. En övning hon känner sig trygg med. Körde därefter skänkelvikningar och skolor med rejäl böjning. Därefter arbetade jag med halva steg i trav både i öppna och sluta. Hon satt ordentligt och jobbade på en 70 m sträcka. Arbetade i ena riktningen och skrittade tillbaka. Fick henne sen att piaffera några steg från skritt. Underbart! Det har hon inte kunnat förut. Hon har lättare för att påbörja piaffen från trav. Det går bara att ta några steg sen blir det levader. Men idag fick vi nog till tio steg i två omgångar. Hon blir lätt upprörd. Nu kan jag bryta hysterin. Jag gör halt och hon står still. När hon var yngre kunde det hålla i flera dagar. Blir hon bara trygg i piaffen blir den fantastisk. Hon verkligen sitter och har hur mycket energi som helst. Piaffen utstrålar kraft.

Med Marion hade jag tänkt arbeta med piaff - passage övergångar. När vi gick runt på rundeln upptäckte jag att hon rörde sig väldigt stelt i bak. Hjälp tänkte jag. Här får jag igen som går omkring och skryter med att mina hästar aldrig är halta. Men jag kom strax på orsaken. Jag hade tagit på ett pessoabett och det var alldeles för skarpt. När jag bytte ut det rörde hon sig som vanligt. Det var en ny upptäckt. Ett för skarpt bett sätter sig i hela i hästens rörelser. Vi fick till en fantastiskt fin piaff och passage. Övergångarna fungerade också jättebra. Marion själv verkade också överlycklig att hon klarade det så bra. Hon gick i passage ca 50 m och satt verkligen i rörelsen. När vi nu kan lägga till passagen i träningen kommer hon att kunna bli riktigt stark. En riktigt lyckad dag idag!

 

Onsdagen den 3 februari 2010 kl. 21:41

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [1] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

Attriana

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2017

 September 2017

 Augusti 2017

 Juli 2017

 Juni 2017

 Maj 2017

 April 2017

 Mars 2017

 Februari 2017

 Januari 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.