Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Att rida med bara tanken och med bättre minne

 

Söndag den 11 februari 2018 mulet några minus

 

 Hästar är otroliga på att lyssna på ens tankar. Speciellt Attriana läser mina tankar som en bok. Jag blir lika förvånad varje gång.

Idag när jag borstade henne fick jag idén att rida ut en sväng som jag inte gjort på ett tag. Hon reagerade direkt. Växte och öronen spetsades rakt fram. Jag som inte fattar någonting förstod inte först vad hon reagerade så mycket på.

Men jag förstod när vi kom ut. Sen några veckor tillbaka har jag bara promenerat henne på rundeln eller ner till vägen. Hon väljer därför själv att gå där nu. Där är skottat och fint.

Igår red jag ett fint dressyrpass där. Lösgörande på rundeln och rörelser på vägen upp till gården.  

Men idag gick hon med bestämda steg rakt fram över snövallen mot skogen. Det var också där dagens ridtur skulle gå. Hon visste precis vilken planering jag hade tänkt mig. Det var förmodligen det som var reaktionen i stallgången.

Detta händer hela tiden när jag ändrar mina planer och går i andra riktningar. Hon tar mina tankar och bara gör som det är tänkt.

Dessa underbara djur är så fantastiska, man kommer dem så nära. Hon fick plumsa på i snön och när vi närmade oss ängen fick hon själv bestämma om hon ville fortsätta plumsa vidare. Det ville hon, det finns mycket att titta på där och att lukta på rådjursbajs är spännande.

Hon hade gått mycket dressyr den sista tiden så en avkopplande ritt var hon värd. (Jag med).

AnnaBelle fick också gå en promenad. Eftersom min ena fot krånglar när jag går i djup snö fick det bli vägen. Men jag har väldigt svårt att hänga med henne. Hon går så snabbt, stackarn, jag måste stoppa upp henne hela tiden. Jag skulle önska en liten lätt ryttare till henne som kunde sitta på henne. Jag vill inte förstöra hennes fantastiska skritt.

Nu när hon blir fyra ska hon även introduceras i de två andra gångarterna med ryttare på. Jag tycker det är viktigt att de inte har så mycket tyngd på ryggen när de är unga. Jag önskar jag vägde 50 kg eller så.  

En annan rolig episod. När jag red dressyr i går morse så red jag skänkelvikningar ned för backen på vägen. På vägen upp red jag först öppnor sen slutor. Två gånger fick hon sen gå i halva steg nedför. När jag gör det uppför backen tänder hon till lite för mycket för min smak. Så jag lurade henne och tog det i nedförlutet.

När jag sedan red hela proceduren i trav avstod jag från skänkelvikningarna eftersom hon var så lösgjord och fin. Hon fick gå i halva steg i trav nedför. Det blev lite jobbigt och hon påminde mig om att man ju faktiskt kan gå i skänkelvikning nedför i stället. Hade jag glömt det? Hon får mig ofta att le, den stora bruna.

 



 

 

 

 

Söndagen den 11 februari 2018 kl. 15:42

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kommentarer

 

 

 
nil

Attriana

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.