Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Både hemsidan och jag tar visst slut samtidigt?

 

Så här kan en liten försiktig skritt tur sluta. Många trasiga ben. Tre revben, två ryggkotor, ett finger och ett axelben. Stukad fot och en liten blödning på en njure. Annabelle blev rädd och kastade sig runt som på en femöring. Drog iväg i galopp med mig runt halsen. Jag tog mig nästa upp i sadeln när hon helt fräckt bockade av mig. Landade på ryggen. Hade ändå mkt tur. Ingen huvudskada eller förlamning. Ambulansen kom relativt snabbt. Snart två veckor på sjukhuset. SÅ Många fantastiska vänner har stöttat och hjälpt till. Det gör att det trots allt känns bra. Kan inte tacka nog för all stöttning. Hoppas på att få komma hem i morgon. Vad som tillkommit är proppar i lungor och vader samt att min respertation inte är ok ännu.

Anne Wiklanders foto.
 

 

Fredagen den 1 juni 2018 kl. 12:47

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Att träna upp hästen till en atlet

 

Torsdag den 10 maj 2018 strålande sol och varmt

Så slog då influensan till. Jag är vaccinerad men det skedde en mutation av viruset. Har varit riktigt dålig då min astma ställer till det. Det har nu gått en och en halv vecka, hoppas, hoppas jag orkar jobba hästarna i kväll. De har ätit för mycket gräs så jag behöver bara släppa dem på banan så de får motionera.

Nu när jag har haft tid så har jag tittat igenom några exemplar av tidningen ridsport. Där finns dressyrtips av olika prominenta tränare. De ger en summering på slutet vad träningen har gett.

Det är lydnad, rakriktning osv. Men aldrig styrka.

Ena gången var det sluter på volt. I tidningen som jag läste idag var det övergångar på raka linjer. Båda dessa övningar innebär STYRKEARBETE för hästen. MEN? Hallå! Det nämns inte.

Det är ju det som är det viktigaste. Styrkearbete kan innebära att hästen balansera på sina fyra ben lika mycket.

I skolorna tränar man styrka på ett speciellt ben, det yttre bakbenet i sluta. I öppna blir bogarna lösgörande och det inre bakbenet stöttepelaren.

Vad jag märker är, så mycket jag har lärt mig om ridning av de utländska klassiska gubbarna som varit här i Sverige. Alla har de något som man kan plocka in i det egna konceptet. De riktigt duktiga har så mycket kunskap om hästen.

Vi i Sverige verkar vara kvar lite för mycket i militär ridningen och utbildning av ryttare på ridskole nivå. Att träna upp hästen till en atlet är något helt annat. Det är det jag kallar klassisk dressyr.

Mina träningar med mina hästar är uppdelade i olika pass. Alltid ett lösgörande pass inför ett styrketräningspass och alltid ett lättare pass efteråt som en skogspromenad. Hela veckan är uppdelad för de olika passen. Styrkearbetet är det viktigaste med förbehåll att hästen är lösgjord och rakriktad.

Med styrkan blir hästen hållbar, framåt, glad och pigg.   


 

 

Torsdagen den 10 maj 2018 kl. 10:16

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Konsten att rida ett brunstigt sto.

 

Lördag den 28 april sol/regn 12 grader

Att rida ett brunstigt sto. Just nu är det aktuellt. Hur var det nu? Något med hormoner och ryggar som blir ömtåliga. Minns hur Isabella tyckte det var jobbigt att piaffera när hon var brunstig. Attriana tycker det är jobbigt att galoppera. Det blir tvärnit när jag ber om det. Det är också tecken på att ryggen är som mest aktiv i galopparbetet.

Eftersom jag aldrig rider med pisk blir man lite maktlös i det ögonblicket. Jag vet att jag kan få henne i galopp med små rapp på halsen. Men säger hon ifrån så har hon anledning, kanske?

Det får bli trav några dagar. Däremot testade jag henne i galopp igår utan ryttare på ryggen. På töm fungerar det även med samlad galopp. Intressant!

Vi har för första gången ridit ut med båda hästarna samtidigt. AnnaBelle behöver draghjälp ibland när det är krokodiler på marken. Men, vad jag upptäckte är att det går lika bra om Greta, vovven, springer före. Så nu får hon vara ledare när vi rider i skogen. Älskar det här samarbetet mellan djuren där vi också får vara med ibland.


 

Lördagen den 28 april 2018 kl. 11:40

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Att hala in en skrikande häst

 

Torsdag den 19 april 2018 sol 15 grader

Igår kunde jag äntligen löshoppa hästarna på banan. Skönt att kunna lägga in det i deras schema igen.

Jag hade dem på lina eftersom jag visste att jag skulle bli tvungen att kratta igen alla hovspår för hand.

Attriana började skena och skrika efter fem språng. Men, se nu, testade jag en ny teknik. Tidigare har jag alltid blivit lite chockad över hennes beteende. Jag har försökt att få kontakt med henne för att få henne att stanna.

Nu när jag hade henne på lina halade jag in den skrikande hästen. Jag sa till henne på skarpen, att nu får det vara nog! Det blev lite jobbigt för henne så hon stannade till slut. Hon reagerade för mitt allvar. Hon stod som ett lamm med flåsande lungor. Hon fick stå still tills bukandningen slutade. Sen fick hon följa med mig runt ridbanan när  jag täckte till hålen i sanden. Hon var väldigt foglig, ovanligt foglig. Fick hon sig en bra läxa tro? Spännande var det med ny teknik. Det ska bli spännande att testa den en gång till.

Annabelle hoppade det lilla krysset lite väl högt. Hon ska få lära sig bättre teknik. Det är med cavalettibommar innan på vissa avstånd. Hon tyckte i alla fall att det var roligt och det är det viktigaste. Mod och glädje var det i henne.

Idag blir det uteritter och någon timmes jobb på ridbanan med kratta.


 

Torsdagen den 19 april 2018 kl. 11:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kan inte beskriva det bättre själv

 Måndag den 16 april 2018 sol 14 grader

Detta är en bra artikel som beskriver det klassiska dressyren bra. 

 

Peter Granaths foto.Peter Granath har lagt till 7 nya foton.

- det kanske mest inspirerande jag upplevt i häst sammanhang. Har försökt få det här publicerat i Tidningen Ridsport, men redaktionen fann det ointressant, så jag lägger ut det här, istället, och hoppas någon hittar något av intresse i mina resonemang. Saklig kritik mottages tacksamt.
Jag kan inte låta bli att undra om unghästtävlingarna verkligen är ägnade att främja de unga hästarnas utveckling till hållbara och harmoniska hästar. Vad som premieras är, tycks det mig, är hästar som, framför allt i trav, viftar på ett spektakulärt sätt med frambenen, i allmänhet med nosen indragen i bringan. Alltför ofta gapar hästarna, eller visar andra tecken på att handen som håller i tygeln är allt annat än mjuk och följsam. Denna typ av ridning ger hästar där fram- och bakdel inte hänger ihop, och vilt fäktande framben har ingenting med god trav att göra.
Unghästar behöver i första hand få utveckla balans och framåtbjudning, finna sin takt och bygga upp sin muskulatur. Detta åstadkommer man bäst genom ridning i terräng, rakt fram, backe upp och backe ner, utan någon som drar i tyglarna. En tjusig krök på nacken betyder inte automatiskt att hästen går i rätt form. En korrekt huvudställning måste alltid vara en följd av att hästens rygg och bakdel arbetar på ett riktigt sätt – att hästen rids bakifrån in i handen.
De som vill försvara att den klassiska ridkonstens ideal alltmer ignoreras, gör det ofta genom att hävda att ridkonsten ”utvecklas”. Att dagens hästar skiljer sig så mycket från äldre tiders att det skulle vara motiverat att modifiera ridsätt och utbildningsmetoder. Detta resonemang saknar verklighetsförankring – det må så vara att vi genom systematiskt avelsarbete har anpassat hästarnas exteriör så att de till modellen överlag är bättre anpassade till nöjes- och tävlingsridning. Det är även riktigt att en större andel av populationen rör sig väldigt bra, framför allt ser vi betydligt fler hästar som har TRE bra gångarter. Vad som definitivt INTE förändrats är hästen psyke, skelett, muskulatur och motorik, lika lite som det förändrats att hästen fortfarande är gräsätare. Det som däremot i grunden förändrats är den roll hästen spelar i det moderna samhället: från arbetskamrat till lekkamrat och tävlingspartner – i värsta fall tävlingsredskap. Dressyrutbildningen är därmed inte längre ett medel, utan har blivit ett (självända)mål.
Vad är då meningen med dressyrarbetet? De som svarar: ”Att vinna prisrosetter, förstås!” kan lika gärna sluta läsa – de kommer ändå bara att bli irriterade.
Som jag ser det handlar det om att det inte är möjligt att placera ryttaren på hästens naturliga tyngdpunkt. När hästens tyngdpunkt sålunda förskjuts påverkas dess balans negativt och hästens rörelser och vändbarhet försämras. Dressyrarbetets syfte måste sålunda vara att, genom gymnastiskt arbete, förflytta hästens tyngdpunkt närmare den plats där ryttaren sitter, samt bygga upp dess muskulatur så att den bättre orkar bära upp ryttarens vikt. Målet är att, så långt möjligt, återge hästen dess fulla rörelsefrihet under ryttare.
Vad har då detta med unghästtävlingar att göra? Ja, jag skulle helt enkelt vilja se en ny sort av unghästtävlingar, tävlingar som ger dem som vill arbeta sin häst långsiktigt och efter klassiska principer en möjlighet att få dem bedömda, samt visa dem för presumtiva köpare. Ekipagen skulle genomföra en enkel terrängritt och domarna skulle, förutom gångarter, bedöma grundform, balans, takt och framåtbjudning. Ryttarna skulle eftersträva att hitta det tempo som är optimalt för hästens möjlighet att röra sig balanserat, i stället för att snabba tider skulle premieras.
Så några ord om att värna den klassiska ridkonsten. Det handlar varken om snobberi eller om att vara reaktionär. Det handlar om att värna om hästens fysiska och psykiska välmående. Det handlar också om att värna om ridsporten som en sysselsättning för dem som ser hästen som sin tävlingspartner, inte som ett tävlingsredskap. Att tvingas arbeta med nosen i bringan är inte bara psykiskt knäckande för hästen, det försvårar även andningen. Att ständigt ridas på böjda spår och i sidvärtsrörelser i ridhus eller på ridbanor riskerar inte bara att döda den unga hästens framåtbjudning och arbetsglädje, det sliter även svårt på leder, senor och ligament. Unga hästar mår, i ännu större utsträckning än hästar i allmänhet, bäst av att ridas framåt på raka spår. Självfallet måste man emellanåt lägga en volt eller flytta några steg sidvärtes, men arbetet måste i första hand vara inriktat på att rida FRAMÅT, och främja utvecklingen av hästens naturliga gångarter. För det är det den klassiska ridkonsten handlar om: att utveckla det som är naturligt – framåtbjudning, rörelser och balans - inte den sortens rörelser som premieras nu, och som ej sällan beror på nervskador i hästens nacke . På köpet stärks hästen såväl fysiskt som psykiskt, och ryttaren får en harmonisk häst som är angenäm att rida.

 

Måndagen den 16 april 2018 kl. 10:29

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

Attriana

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.