Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Att springa på en nagel

 

Onsdag den 22 november 2017 minus 8 i natt

Äntligen idag kommer hovslagaren och sätter på skor med fyra broddar och sulor på hästarna.

Jag hoppas att vallen har frusit till lite mer så jag kan rida där. Just nu är det för hårt på ridbanan och för mjukt på vallen. Det är inte ofta som jag känner för att dra iväg till ridhuset men just nu så skulle det inte vara så dumt. Skrittpromenader i skogen kommer att fungera med vinterskoningen. Nu har det inte gått eftersom snön har packat sig i skorna de har i fram. Sen vågar jag inte rida utan skor bak när det är is under snön på ställen man inte ser.

Gång på gång ser jag ryttare som rider i snabba gångarter på hårda underlag. Det finns så mycket man kan göra för att hålla hästarna friska i benen. Att rida snabbt på hårt underlag tror jag inte så mycket på. Sviktar inte underlaget blir det väldiga stötar på ligamenten.

De springer inte själva i hagen när underlaget är hårt, inte heller när det är löst och geggigt. Att sen även ha en tung ryttare på ryggen? Aj, aj!

Det mest märkliga sen är att hästarna blir halta? Vissa ryttare upplever det gång på gång, konstigt?

Ett tag var det på modet att rida i ridhus med mycket mjukt underlag, speciellt handlade det om dressyr ryttare på hög nivå. Hästarna fick svikt i steget! Ock! Senorna? Konstig hästarna blev halta.

Varför inte bara använda sig av sunt förnuft och vara rädd om hästarna som faktiskt springer på en nagel. Jag avstår hellre att jobba dem om jag inte har underlag som är ok.

Ganska skönt faktiskt att få lite ledigt och hinna med saker inne också. Hela eftermiddagar går åt till stallet. När man sen kommer in och är helt slut i rygg och fötter och ska laga mat är det bara sängen som gäller.  Så är livet för en trött pensionär, som säkert skulle vara ännu tröttare om inte stallet höll igång en.


 

Onsdagen den 22 november 2017 kl. 10:50

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Träning utan ridning

 Måndag den 20 november 2017 moln minus 4 grader

 

På onsdag kommer äntigen hovslagaren och sätter på nya skor med fyra broddar och sulor.

Även AnnaBelle ska få vinterskor. Kanske kan hon få gå barfota senare i vinter om det blir mycket snö. Som det har varit de senaste vintrarna så har det mest varit is och ibland nysnö på isen.

Det blir halt för hästarna att bara vistas i hagarna. Som det är nu är det isbana på stigen till stallet. Bredvid ligger två högar med grus/sand. För att komma till stallet så klättar de över högarna. Så, där har vi lite styrkearbete.

Inne i stallet får ge göra ganska snäva svängar till boxarna, så där har vi lite smidighets arbete.

Alltså jag kan låta dem vila i två dagar nu tills nya skor har kommit på fötterna. 

 

Måndagen den 20 november 2017 kl. 12:20

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Stenhård träning

 Lördag den 18 november 2017 regn 4 grader

Det har frusit till ordentligt på banan nu.

Ute på vallen går det att rida men det är lite halt på vissa ställen. Hästarna går fortfarande barfota bak. Eftersom jag är så feg tömkör och longerar jag på vallen i trav.

På banan jobbas de i skritt. Lösgörande övningar och styrkearbete. Det går jättebra att jobba styrka i skritt. Om man tänker sig en tyngdlyftare som står still och lyfter tyngder. Så kan man tänka i det här fallet också.

Rygga, sätta hästen på bakbenen. Därefter halva steg fram, piaffsteg på stället ibland, sen halva steg igen. Det blir övergångar som är så nyttiga. Bakdelsvändningar är också bra.

Detta är naturligtvis inget för unghästen. Hon får bara jobba lösgjörande en gång i veckan. Hon är så intensiv och aktiv så jag funderar om jag inte ska ha henne igång i vinter. Hon kommer annars att bli uttråkad. Så jag sätter nog på sulor och broddar på henne också. Men kanske bara två brodd i bak.

 

Lördagen den 18 november 2017 kl. 10:31

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Ord och inga visor, idag!

 

Torsdag den 16 november 2017 sol några minus, frusen mark

 

Ryttarens kroppsuppfattning och att känna till hur man ska använda sig av den vid ridning fattas många ryttare.

Jag känner mig bedrövad. Häromdagen hade jag lektioner i ett ridhus där även andra ryttare red. Nu kunde jag inte studera de andra så mycket men det räckte med en blick då och då.

Det jag såg var hemskt. De flesta kunde inte sitta i sadeln, de for hit och dit. De ryckte hästarna i munnen på grund av egen obalans eller medvetet. De drog i de stackars hästarnas munnar för att få dem att flexa med halsen, de skumpade i sadeln så de gjorde ont i mig.

Varför har det blivit såhär?

När jag var ung var “privatryttarna” de som var duktiga. Vad jag minns beundrade vi dem och försökte lära oss att efterlikna dem.

Vi som skulle lära oss rida red på ridskolan. Vi hade hästar som var våra läromästare. De var utbildade som unghästar av skickliga beridare.

Steg ett är att  först lära sig rida. Därefter kan man ägna sig åt att utbilda och utveckla hästar. Det kräver mycket god ridning, kunskap och ödmjukhet.

Varför inte gå den rätta vägen? Det är inte alls konstigt att hästar blir halta när de rids på detta sätt. Stackarna! De försökte värja sig. De unga tjejerna tog då i ännu mer, på sitt okunniga sätt.

Jag kan inte få det ur tankarna. Jag känner mig ledsen för denna hantering av hästarna som bara beror på okunnighet. Ödmjukhet och känsla för djuret, var fanns den?

Idag kom tidningen ridsport i brevlådan. På första sidan ser man en ryttare som visar hur man rider en galopp piruett. Innertygeln är kraftigt stärkt. Men, hallå! Ingen innertygel! Framför allt inte i en piruett! Det motverkar det inre bakbenet från att arbeta under hästen.

Gör man rätt ska det vara innerskänkeln som hästen ska ställa sig runt. Innertygeln kan ställa visst, men en rätt utbildad häst ska ställa sig med innerskänkeln som hjälp. En häst som jobbar med galopp piruetter borde vara utbildad.  

På en annan bild är hästen ställd till höger. Ryttaren rider till vänster? Detta händer gång på gång att det visas felaktigheter i faktatidningarna.

Det här är riktigt allvarligt! Att visa fel! Hur ska då de unga kunna lära sig?

Suck! Ska man ge upp eller skaffa sig tusen elever?

Mina fick jobba cavaletti på gräset som nu är lite fjädrande. Ridbanan är ganska hård. Harvad med spår, men den är inte trav och galoppbar. Båda jobbade på med glädje.  AnnaBelle tyckte att det var så roligt. Hon som var så rädd för bommar tidigare. Underbart att se!   


 

 

Torsdagen den 16 november 2017 kl. 11:02

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Byten och byten

 

Måndag den 13 november 2017 sol minus fem grader på morgonen

 

Igår fick hästarna rasta av sig ordentligt på ridbanan innan den harvades inför kylan. De var lösa med svag inspänning.

Båda körde helt rena byten? Vet inte varför. Attriana började. Hon galopperade i en åtta och bytte rent några gånger. Därefter blev det sken och skrik tills hon inte orkade längre.

Totalt genomsvettig fick hon vila tills pulsen gick ner. Därefter fick hon jobba med lite övergångar mellan trav och galopp.

Det är en märklig häst. Från maklig skitt innan ute på vägen till en fullkomlig explosion. När hon hade exploderat klart var hon som vanlig igen. Detta är en dressyrhäst som aveln har tillverkat.

Nu var det inte att hon fick mjölksyra som jag gissat tidigare vid löshoppning. Jag kan inte förstå att byten ska göra henne fullkomligt tokig?

Den lilla gula var lite mer, på, när vi tog promenaden. Nyfiken och glad som hon alltid är. Så, började även hon sen busa runt på banan.

Hon körde också åttvarianten. Hon bytte flera gånger helt rent. Jag häpnade! Jag visste inte hur mycket jag skulle visa att jag uppskattade henne. Hon verkar ha så lätt för det. Kanske ska jag applådera nästa gång?

Svårigheten blir att behålla det och inte krångla till det sen när man rider. Jag kommer att stå i lätt sits och börja byta på åttvolten som hon redan nu anammat som en bra övning.

Hon var helt oberörd av bytena, hade samma rytm hela tiden. Oerhört spännande! Det så så lätt ut.

Jag tycker fortfarande att det är lite läskigt att byta med Attriana uppsutten. Som jag gör nu tar jag det från väldigt samlad galopp och gör bara ett byte. Efter det får hon skritta tills hon lugnat ner sig.

Hade man pressat henne och bara kört på så skulle det för alltid finnas med spänning i hennes byten.

Det är så lätt att sy in ett fel i nya rörelser. Det är därför jag gärna lär in tekniken redan på unga hästar i skritt och utan att det ska vara perfekt från början. Det ska vara lekfullt och opretentiöst.

Men Attriana har jag alltid varit väldigt försiktig. En sak jag misslyckats med är just byten. Men har inte gett upp än. Ibland blir det ju riktigt bra med det är en bit kvar till byten i varje eller vartannat. Eftersom jag inte tävlar längre så spelar det ingen roll.


 

 

Måndagen den 13 november 2017 kl. 09:38

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Trav

 Torsdag den 9 november 2017 regn 7 grader

Idag vilar vi efter träningen igår. Ruskigt väder också.

Gick i stället ut och röjde mina ridstigar från grenar och kvistar som blåst ner.

Träningen igår innehöll inga nyheter. Gick in på volter och ökade på aktiviteten på sista kvarten av dem.

Red henne utåtställd på fyrkans spåret. Lättare än som vi brukar göra. Att rida hästen utåtställd på volt.

Det som var lite ovanligt var att rörelserna skulle utföras i trav? Då märkte jag att det var länge sedan jag travade. Galoppen är allt en bekvämare gångart.

Tog därefter ut AB på en skogspromenad i skymmningen. Lite läskigt tyckte hon att det var.

Red henne lite också på banan med de uppmjukande förvända öppnorna och lite voltarbete i skritt.

Jag använde mig av ett tredelat bett för ovanlighetens skull. Hon funkade rätt bra på det nu. Jag är inte så förtjust att rida dressyr på en rak stång som hon annars har. Det är bara den som hon accepterat tidigare.

Igår blev det lite bus för första gången. Jag har bara väntat på det. Det var när jag lade henne i låg form på slutet och satt med helt långa tyglar. Det tog en liten stund innan jag hann samla på mig tyglarna igen. Hon stannade då direkt, även på rösten. Skönt! 

 

Torsdagen den 9 november 2017 kl. 17:23

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Längre bakbensrörelser, hopp teknik

 Onsdag den 8 november 2017 mulet 4 grader

Igår var det löshoppningsdags.

Nu är det för halt på gräshoppbanan och även fortfarande lite för blött. Ridbanans grus fick det bli.

AB ska lära sig avstamp. Jag byggde upp en cavaletti serie först med ca 1,5 m mellan bommarna. Flyttade sedan den näst sista bommen ovanpå den sista.

Hon tyckte att det var lite svårt i början men sen kom hon på hur hon skulle göra.

Nästa projekt är att hon inte ska stanna efter hindret för att få godis. Godis är alltid uppmuntrande för att de ska tycka att det är en rolig lek som också gör att de blir lösgjorda.

Det hann tyvärr bli för mörkt när det var Attrianas tur. Det gjorde att jag uteslöt hindret och hon fick jobba med cavaletti bara.

Vad jag jobbar med där är att hon ska länga på sig i kroppen så att bakhovarna trampar längre under henne med en längre pendling även bakåt. Sträckan ska bli längre i hennes rörelseapparat. Med mycket samlat arbete som hon jobbat med den senaste tiden är det nyttigt att få sträcka ut.

Idag är det träningsdags. Hoppas på att få nya utmanande övningar. 

 

Onsdagen den 8 november 2017 kl. 09:52

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Gymnastik för glada hästar

 

Måndag den 6 november 2017 sol 7 grader

 

Igår fick AB gå ut på den längsta skrittpromenaden någonsin med en lätt ryttare på ryggen. Det såg ut som hon njöt varje minut. Jag promenerade bredvid med vovven. Jag stöttade upp henne lite ibland. Gick då på den sidan som kunde bli lite läskig med hus och annat. Hon var snäll, pigg och lugn som vanligt.

 

Attriana fick jobba med sin piaff/passage på skogsvägen i förrgår. Hon gick hela vägen utan att bli trött. Jag använder mest röstkommando. Hon vill inte bli fasthållen i tömmarna.

Det kommer mig att tänka på takt? Hon har en sådan häftig takt.

Det är en av de första ingredienserna på utbildningsskalan. En bra takt har alla hästar när de får röra sig fritt. Annars är de halta.

Så vad som gäller när man börja rida en ung häst är helt enkelt att inte krångla till det utan först låta de ha sin egen balans då de håller sin takt.

När man sen ändrar balansen och gör på rätt sätt, ska inte takten ändras.

Det som kommer sedan är de olika rörelserna, det är då takt problemen kan komma. De kommer alltså lite senare i utbildningen.

Igår hade jag dressyrcirkelklubben hemma och vi tittade Carl Hester som bland annat tränade Charlotte och Valegro när han var sex år. Han hade ingen speciell trav men fantastisk galopp. De tränar hästarna i galopp under 70 % av ett pass.

Helt rätt tänkt om hästen har balansen att galoppera.

I Trav är minst muskler aktiverade.

Det är flest i skritt sen kommer galoppen som är speciellt bra för mag/ryggmusklerna.

Men, vad jag också noterade var att i allt som de gjorde i trav så var hela tiden takten intakt.

I galoppen var rytmen intakt. Det var vacker att se. Det ser harmonisk ut.

Sen gillar jag hela konceptet med en så genomarbetad hästkropp som de får av gymnastiken. Det är hela tiden ändringar av form, tempo och rörelser.

Vi fick också se en häst som var felriden från början. Hon hade vilat sig i ryttarens hand. Vilken skillnad på den hästens harmoni och rörelser.

Nej, för att få glada och hållbara hästar måste även hästens mentalitet få utrymme för hjärnaktivitet. Jag tycker så illa om träningar där hästarna får gå runt runt i varv efter varv och blir hjärndöda. Det för att ryttarna ska lära sig olika saker.

Uteritter stimulerar både häst och ryttare. Lika viktigt det.


 

 

Måndagen den 6 november 2017 kl. 10:56

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tränar elasticitet och fram till handen

 

Lördag den 4 november 2017, sol 9 grader

Nu har båda hästarna jobbat ordentligt i två dagar. Attriana har skött sig exemplariskt både i skogen och på banan. Hon älskar verkligen att gymnastisera. Ju svårare utmaningar desto mer peppad blir hon. Vi galopptränar bara nu.

När det blir hårt går det sen inte att galoppera. Vis av erfarenhet från de tidigare vintrarna.  Vi samlar och samlar och byter ibland. Nytt spår är att skära av ett hörn, skänkelvika där. Sen samla igen. Jobbar på elasticiteten.

AB var helvild i förrgår. Gick en promenad först och jag märkte att hon var lite för mycket på hugget. Visst! Det hade gått att rida henne sen på banan några minuter, men ville hon det själv? Nej! Hon ville springa lös och bocka och springa fort lääänge. Det fick bli dagens motion.

Igår tog vi passet på banan, (inte den man äter) i stället utan problem. Hon har svårt att hantera bettet i mun. Det har alltid varit svårt för henne. Efter Friends måste vi nog kolla munnen igen. Hon fick jobba med att gå undan för en skänkel i taget. Några steg hit och dit.

Serpentiner, ibland går hon rättställd ibland fel, munnen där igen. Jag försöker rida henne med bara vikthjälper men ibland tar man i tyglarna i alla fall. Hon ska ju också gå fram till handen. Men det är svårt. Upplever det inte så när jag tömkör så det är ett litet mysterium. Kanske blir hon stressad av en klump på ryggen. I morgon ska hon få en lätt person på ryggen. Det kommer hon att gilla.


 

Lördagen den 4 november 2017 kl. 10:57

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Att lita på,

 

Torsdag den 2 november 2017 mulet 7 grader

 

Att lita på hästen.

Att hästen litar på dig.

Både ock är lika viktigt.

Att lita på hästen är ganska lätt. Lita bara på att allt ska gå bra så gör det oftast det.

Svårare är det att få hästen att lita på dig i alla lägen när du inte längre litar på hästen. Att alltid vara konsekvent är inte så svårt. Att lyssna på hästen är inte svårt.

Men att veta att man har sämre balans som äldre och veta att man inte får ramla av längre gör att man hamnar i ett läge då man blir osäker. Det måste kännas obehagligt för hästen som är ett flyktdjur att ha en osäker ryttare på ryggen om hästen själv blir osäker.

Det är därför jag hellre stiger av Attriana när hon hamnar i flykt ställning på uteritter. Jag vill inte att hon ska känna att jag blir osäker. Jag vill hjälpa henne när hon känner att hon vill ta till flykt. Det gör jag inte i sadeln när jag börjar andas annorlunda.

 

Det har fungerat i alla år med henne. Hon blir lugn och fin med mig bredvid. Hela hon slappnar av och vi kan ta oss vidare på stigen. Det brukar gå snabbt för henne att slappna av, direkt när jag gått av. Det känns som hon också tycker det är en bra idé att jag använder den metoden.


Hon har också lärt sig att stå helt stilla vid stenar, diken, tuvor, vad jag nu kan hitta för att ta mig upp igen.

Hon tillochmed signalerar till mig att jag ska stiga av när hon känner att hon inte kan behärska sig genom att nosa på mitt ben.

Det är det här som gör att jag litar på min häst och hon litar på mig. Att jag klarar av att rida henne trots hennes stora flyktbenägenhet. Att jag kan trotsa läkaren som gett mig ridförbud på grund av min stora benskörhet.  

Det är en metod som jag aldrig har behövt använda mig av med mina fjordingar. Inte ens när de var under inridning. Men, de är också de som jag ramlat av,,,, 

 


 

Torsdagen den 2 november 2017 kl. 11:56

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

Attriana

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2017

 November 2017

 Oktober 2017

 September 2017

 Augusti 2017

 Juli 2017

 Juni 2017

 Maj 2017

 April 2017

 Mars 2017

 Februari 2017

 Januari 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.