Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Att hala in en skrikande häst

 

Torsdag den 19 april 2018 sol 15 grader

Igår kunde jag äntligen löshoppa hästarna på banan. Skönt att kunna lägga in det i deras schema igen.

Jag hade dem på lina eftersom jag visste att jag skulle bli tvungen att kratta igen alla hovspår för hand.

Attriana började skena och skrika efter fem språng. Men, se nu, testade jag en ny teknik. Tidigare har jag alltid blivit lite chockad över hennes beteende. Jag har försökt att få kontakt med henne för att få henne att stanna.

Nu när jag hade henne på lina halade jag in den skrikande hästen. Jag sa till henne på skarpen, att nu får det vara nog! Det blev lite jobbigt för henne så hon stannade till slut. Hon reagerade för mitt allvar. Hon stod som ett lamm med flåsande lungor. Hon fick stå still tills bukandningen slutade. Sen fick hon följa med mig runt ridbanan när  jag täckte till hålen i sanden. Hon var väldigt foglig, ovanligt foglig. Fick hon sig en bra läxa tro? Spännande var det med ny teknik. Det ska bli spännande att testa den en gång till.

Annabelle hoppade det lilla krysset lite väl högt. Hon ska få lära sig bättre teknik. Det är med cavalettibommar innan på vissa avstånd. Hon tyckte i alla fall att det var roligt och det är det viktigaste. Mod och glädje var det i henne.

Idag blir det uteritter och någon timmes jobb på ridbanan med kratta.


 

Torsdagen den 19 april 2018 kl. 11:06

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kan inte beskriva det bättre själv

 Måndag den 16 april 2018 sol 14 grader

Detta är en bra artikel som beskriver det klassiska dressyren bra. 

 

Peter Granaths foto.Peter Granath har lagt till 7 nya foton.

- det kanske mest inspirerande jag upplevt i häst sammanhang. Har försökt få det här publicerat i Tidningen Ridsport, men redaktionen fann det ointressant, så jag lägger ut det här, istället, och hoppas någon hittar något av intresse i mina resonemang. Saklig kritik mottages tacksamt.
Jag kan inte låta bli att undra om unghästtävlingarna verkligen är ägnade att främja de unga hästarnas utveckling till hållbara och harmoniska hästar. Vad som premieras är, tycks det mig, är hästar som, framför allt i trav, viftar på ett spektakulärt sätt med frambenen, i allmänhet med nosen indragen i bringan. Alltför ofta gapar hästarna, eller visar andra tecken på att handen som håller i tygeln är allt annat än mjuk och följsam. Denna typ av ridning ger hästar där fram- och bakdel inte hänger ihop, och vilt fäktande framben har ingenting med god trav att göra.
Unghästar behöver i första hand få utveckla balans och framåtbjudning, finna sin takt och bygga upp sin muskulatur. Detta åstadkommer man bäst genom ridning i terräng, rakt fram, backe upp och backe ner, utan någon som drar i tyglarna. En tjusig krök på nacken betyder inte automatiskt att hästen går i rätt form. En korrekt huvudställning måste alltid vara en följd av att hästens rygg och bakdel arbetar på ett riktigt sätt – att hästen rids bakifrån in i handen.
De som vill försvara att den klassiska ridkonstens ideal alltmer ignoreras, gör det ofta genom att hävda att ridkonsten ”utvecklas”. Att dagens hästar skiljer sig så mycket från äldre tiders att det skulle vara motiverat att modifiera ridsätt och utbildningsmetoder. Detta resonemang saknar verklighetsförankring – det må så vara att vi genom systematiskt avelsarbete har anpassat hästarnas exteriör så att de till modellen överlag är bättre anpassade till nöjes- och tävlingsridning. Det är även riktigt att en större andel av populationen rör sig väldigt bra, framför allt ser vi betydligt fler hästar som har TRE bra gångarter. Vad som definitivt INTE förändrats är hästen psyke, skelett, muskulatur och motorik, lika lite som det förändrats att hästen fortfarande är gräsätare. Det som däremot i grunden förändrats är den roll hästen spelar i det moderna samhället: från arbetskamrat till lekkamrat och tävlingspartner – i värsta fall tävlingsredskap. Dressyrutbildningen är därmed inte längre ett medel, utan har blivit ett (självända)mål.
Vad är då meningen med dressyrarbetet? De som svarar: ”Att vinna prisrosetter, förstås!” kan lika gärna sluta läsa – de kommer ändå bara att bli irriterade.
Som jag ser det handlar det om att det inte är möjligt att placera ryttaren på hästens naturliga tyngdpunkt. När hästens tyngdpunkt sålunda förskjuts påverkas dess balans negativt och hästens rörelser och vändbarhet försämras. Dressyrarbetets syfte måste sålunda vara att, genom gymnastiskt arbete, förflytta hästens tyngdpunkt närmare den plats där ryttaren sitter, samt bygga upp dess muskulatur så att den bättre orkar bära upp ryttarens vikt. Målet är att, så långt möjligt, återge hästen dess fulla rörelsefrihet under ryttare.
Vad har då detta med unghästtävlingar att göra? Ja, jag skulle helt enkelt vilja se en ny sort av unghästtävlingar, tävlingar som ger dem som vill arbeta sin häst långsiktigt och efter klassiska principer en möjlighet att få dem bedömda, samt visa dem för presumtiva köpare. Ekipagen skulle genomföra en enkel terrängritt och domarna skulle, förutom gångarter, bedöma grundform, balans, takt och framåtbjudning. Ryttarna skulle eftersträva att hitta det tempo som är optimalt för hästens möjlighet att röra sig balanserat, i stället för att snabba tider skulle premieras.
Så några ord om att värna den klassiska ridkonsten. Det handlar varken om snobberi eller om att vara reaktionär. Det handlar om att värna om hästens fysiska och psykiska välmående. Det handlar också om att värna om ridsporten som en sysselsättning för dem som ser hästen som sin tävlingspartner, inte som ett tävlingsredskap. Att tvingas arbeta med nosen i bringan är inte bara psykiskt knäckande för hästen, det försvårar även andningen. Att ständigt ridas på böjda spår och i sidvärtsrörelser i ridhus eller på ridbanor riskerar inte bara att döda den unga hästens framåtbjudning och arbetsglädje, det sliter även svårt på leder, senor och ligament. Unga hästar mår, i ännu större utsträckning än hästar i allmänhet, bäst av att ridas framåt på raka spår. Självfallet måste man emellanåt lägga en volt eller flytta några steg sidvärtes, men arbetet måste i första hand vara inriktat på att rida FRAMÅT, och främja utvecklingen av hästens naturliga gångarter. För det är det den klassiska ridkonsten handlar om: att utveckla det som är naturligt – framåtbjudning, rörelser och balans - inte den sortens rörelser som premieras nu, och som ej sällan beror på nervskador i hästens nacke . På köpet stärks hästen såväl fysiskt som psykiskt, och ryttaren får en harmonisk häst som är angenäm att rida.

 

Måndagen den 16 april 2018 kl. 10:29

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Tempoväxlingar med höfterna

 

Söndag den 15 april sol och 12  plusgrader

Äntligen vår i luften. Snart är det bara snövallarna kvar av vinterns snö.

Ridbanan tinade upp efter spåret först. Då gäller det att ha lite fantasi.

Attriana fick jobba styrka med tre steg halt, osv,,, Därefter jobbade vi med övergångar från halva steg till mellanskritt.

Annabelle fick jobba med tempoväxlingar för första gången. Fortfarande i skritt. Det viktigaste var att hon följde rörelserna efter mina rörelser med höften. Jag fick hjälpa henne först med små tygeltag. När hon förstod kände jag hur hon växte i självförtroende.

Jag har ridit ut med henne. Vi är nu uppe i 8 gånger uppsuttet och skrittar naturligtvis bara fortfarande. Man måste ha tid och tålamod. Hon stannar ofta och tittar. Speciellt om det är mycket att se på. Det är nackdelen när man är själv och inte har draghjälp av en erfaren häst.

När de nu blir snöfritt kommer jag att tömköra henne mer ut på olika ställen.

Idag ser det ut som om banan visserligen är blöt men isfri. Attriana längtar att komma igång. När jag travat henne på fyrkantspåret känner jag kraften i henne. Den snörika vintern har gjort dem starka. All skritt har också gjort dem starka.

 

Jag har letat hingst till Annabelle. Jag brukar betäcka mina ston som unghästar, det är bra för dem att komma igång. Den som jag ville ha passar inte eftersom det finns en hingst i bådas härstamningar som förekommer i alltför många fjordhästar i Sverige. Jag har hittat en i Danmark som passar och som är fin.

Men nu har jag tänkt till, med hänsyn till Annabelle. Hon var med om så mycket förra året. Långa resor till Österbybruk, Skövde och Solna. Jag avstår att åka iväg och betäcka henne. Hon måste få landa i sig själv. Hon har så väldigt mycket energi. Hon behöver nu utbildas hemma. Förhoppningsvis kommer det att dyka upp någon intressant hingst framöver. Jag har nu satt mig in i aveln på fjordhästar så jag kommer att vara mer förberedd.   


 

Söndagen den 15 april 2018 kl. 11:40

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

En "nagel" i marken

 

Måndag den 9 april 2018 regn några plusgrader

Gårdagens clinic lämnade spår av ilska och besvikelse. En häst som går i GP ska vara smidig och stark. En häst som är stark ska ha stark rygg och bakdel. Det ska också synas i halsens muskler. Styrkan ska gå genom hela hästen. Genom styrka ska hästen från bakbenen genom ryggen  ta kontakt med ryttarens hand. En av de viktigaste sakerna är att hästen rids för hållbarhet, det har också med styrka att göra. En välutbildad häst på rätt sätt blir en hållbar häst.

Gårdagens häst hade ingen av de egenskaperna, tyvärr. Den som skulle visas var inte frisk och kunde inte vara med. Hästen på clinicen hade problem med ryggen. Det blev 20 minuter i väldigt låg form med indragen hals. Nosen var inte många dm från bringan någon gång.

Jag vill inte klaga på ryttaren som är ung och som gör vad hennes tränare undervisar henne i. Men,  det är kända tränare och det gör mig bestört. Att visa upp hästen på en clinic i den formen med många okunniga personer på läktaren gör mig ännu mer bestört.

Varför har dagens dressyr gått så här långt? Det är på hästarnas bekostnad.

Jag är så glad att jag lämnade denna dressyrvärd och har skaffat mig en gedigen kunskap inom den klassiska läran. Men, det gör mig också väldigt ledsen att höra om halta hästar överallt. Sönderridna hästar som går med smärtor. Ryttare som gång på gång misshandlar sina hästar.

Jag ska nog hålla mig hemma på gården och får försöka blunda för omvärlden.

Som tur är känner jag också så många omtänksamma ryttare som rider sina hästar väl. Bättre att tänka på dem.

En fundering, är det tävlingshetsen som tar fram de dåliga personlighetsdragen? När jag själv tävlade väldigt mycket blev jag  lite för krävande mot mina hästar. Jag kände av det men det var svårt att tygla. Det var av den anledningen som jag sålde min bästa tävlingshäst till medryttaren som inte krävde lika mycket av honom. De fick ett bättre liv tillsammans. Man ska kunna tävla men man måste vara ödmjuk för hästen som ska bära oss med bara en “nagel” i marken på varje fot.  


 

 

Måndagen den 9 april 2018 kl. 10:54

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Träna ett bakben i taget

 

Söndag den 8 april 2018 mulet 9 grader men snö kvar

Idag ska jag åka iväg på en clinic. Det är alltid spännande att se andras filosofier.

Ridbanan är bara skrittbar, det varken bär eller brister på isen. Men ju mer det töar desto bättre kommer det att gå. Längtar till att börja jobba med galoppen igen.

Igår med Attriana tävlade jag. Tävlingsmänniska som man är så kan jag inte låta bli. Jag ville jämföra styrkan i hennes bakben. Så jag red på en volt med tagen bakdel. Jag ville testa hur länge hon orkade gå med respektive bärande bakben.

Hon klarade vänster bakben mycket längre än höger. Det vet jag om, men inte att det var så stor skillnad. Hon var väldigt tydlig med hur det kändes. Hon fick jobba på med höger bakben i etapper. Denna övning ska jag fortsätta med. Facit sitter jag på.

Det är en enkel men givande övning. Det är så mycket som man kan göra i skritt.

Annabelle gick det att trava utan ryttare. Hon var väldigt försiktig. Nu när man själv kan stå på banan utan att halka fick hon jobba på töm. Hon fick öka och minska volten samt jobba med övergångar mellan trav och skritt.

När marken är ojämn eller hal får man absolut inte ta bort balansen genom inspänningar. Såg det på en bild häromdagen på facebook. Blir lite ledsen när jag ser sånt. Det skapar spänningar hos hästen som i sin tur ger hältbekymmer. Mycket onödigt.


 

Söndagen den 8 april 2018 kl. 11:54

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Att ge hästarna självkänsla

 

Onsdag den 4 april 2018 regn runt 0 grader

Nästan lite härligt med en ruskdag. Det har varit stålande sol länge nu. Lite variation skadar aldrig.

Att få hästarna att tro att de kommer på hur de ska arbeta själva är min melodi. Det gör att de får självkänsla och gillar sitt jobb.

Hur? Först kan det behövas lite pekpinnar och vara tydlig. Men sen släppa på kraven. Hästen har förstått men får sen gå lite fel som utåtställd på en volt. När hästen av sig själv kommer på och testar det som man tidigare föreslaget får den massa beröm. Svårare än så är det inte.

Annabelle har nu kommit på att matte gillar när hon böjer sig inåt och mjukar i innersidan till höger. Det kommer oftare och oftare. Jag märker hur hon “sträcker” på sig och växer med uppgiften. Nu vill hon gärna gå ner till banan och träna.

I går lade jag in småvolter i stora volten. Tre gånger åt båda hållen. Nu ska hon lära sig räkna till tre. Det är också en viktig del i utbildningen och lösgjordheten.

Ridbanan är bara ridbar i skritt nu. Men att mjuka upp dem i skritt och hålla dem fina i kropparna är en bra start på fortsatta jobb.


 

Onsdagen den 4 april 2018 kl. 11:04

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

Kaos i stallet

 

Söndag den 1 april 2018 kall natt solig dag

Nu har Attriana fått nog att bli serverad frukost inne i stallet på morgonen. Vanehäst som hon är, som de flesta hästarna är tycker hon att det är ljust nog på morgonen att gå ut till hagen redan kl halv åtta.

Det blir galopp ut från första hovavtrycket i boxen när jag ska släppa ut dem kl nio. Ett under att hon inte skadar sig. Hon vet exakt var hon har sin kropp när det gäller att passera smala passager med svängar.

Annabell tog till sina gamla knep i morse, att krafsa ner halmbalarna på vägen ut. Det gjorde att Attriana fick med sig en bal ut som hon fastnade i. Lite kaos med andra ord.  

Anledningen till att de fortfarande får frukost inne är kylan. Den bryr hon sig inte om trots att hon inte har täcke. Men jag vill hålla stallet varmt så att inte morötterna fryser.

Attriana har alltid rätt så i morgon blir det utsläpp och frukost ute. Sommartiden är ju här.

Snön är för hård att rida på, på förmiddagarna så träningen får bli senare. I stället blir det långkörare på längdskidor för mig. I dag ska vi ta oss upp på en mosse. Där växer lite lågväxande björkar. Det ser precis ut som uppe på en fjällsluttning. Oerhört vackert!   


 

Söndagen den 1 april 2018 kl. 12:19

Allmänt | Permalänk | Kommentarer [0] Kommentera detta inlägg

 

 
nil

Attriana

 

Kategorier

Allmänt

Arkiv

 2018

 2017

 2016

 2015

 2014

 2013

 2012

 2011

 2010

 2009

Bloggar

Zoomin: Nyheter & feedback

Länkar

Nyligen.se

Flöden

RSS-flödeRSS 2.0

 

.